Gustavianernas Poesi
strömning, som tog sina ideal icke från Voltaire och Boileau utan från Rousseau och individualisterna, från de förromantiska skalder, med hvilka Englands och Tysklands vitterheter frigöra sig från beroendet af Frankrike. I Sveriges litteratur blir det mera ansatser än mogna mästerverk. Det är emellertid frön till en ny tid i dessa ansatser, genom hvilka känslolifvet och fantasien gjorde sig gällande, upproriska mot det ”sunda förståndets” tyranni. Äfven sådana skalder, som i öfvervägande grad tillhörde motpartiet, kunde ej förblifva oberörda af denna oppositionella riktning.
Den märkligaste utvecklingsgången visar väl Johan Henrik Kellgren, skedets förnämsta skald. Ingen kunde som han forma språket till sirlig rokoko, och hans ungdomsdikter förhärliga smältande melodiöst njutningen och nöjet. Med elegantare och mera öfverlägsen konst kunde ingen ge uttryck åt de voltaireanska världsmänniskornas religiösa och moraliska skepticism. Efter att redan som ung ha nått erkändt mästerskap just genom sin moderna formgifning såsom salongernas skald och konungens dramatiska medarbetare, vardt Kellgren som mognad man framför allt förkämpen för upplysningstidens samhälleliga och filosofiska ideal. En brinnande entusiast för frihet och förnuft, stred han kvickt, eldigt och oförfäradt mot dunkelmän och mystiska förirringar på modet. Alltmera fördjupades hans blick, och det frivolt salongsmässiga lämnade rum för det djupt känsliga, det nihilistiska vek för det positiva.
Kellgren intog ganska tidigt en ledande ställning, lika mycket genom den oöfverträffade elegansen i sin form, hvilken gjorde honom till den erkändt främste skalden, som genom den öfverlägsna kritiska skärpan i sin granskning och den träffsäkra entusiastiska kraften i sin litterära strid i upplysningens tjänst. Den som vid Kellgrens tidiga bortgång erhöll ledarskapet, Leopold, var en långt mindre figur än föregångaren. Allt hos honom var kallare, mera ensidigt
8
