Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/127

Den här sidan har korrekturlästs

Predikaren


Min son, ett sorgligt ord skall min predikan sluta.
Gifs en fullkomligt säll bland jordens barn? Ack nej!
Åt ingen dödlig gafs att oupphörligt njuta.
Allt lider ömsevis. Hvarför? Det vet jag ej.
Det gifs ett sätt likväl att mildra lifvets öden:
gör godt, i tysthet följ det gömda kvalets fjät,
styrk här ett krossadt mod, ryck där en dygd ur nöden.
Det gifs ett sätt, min son, att mildra själfva döden:
gör godt, — och tro mitt ord: det gifs ej fler än det!



123