Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/163

Den här sidan har korrekturlästs

Disa


emot hvarannan mänskas bröst,
ej Skönheten till deras tröst
få äfven sina vapen blotta?

Ja, på en gång mot farans makt
och ondskans tungor utan häpnad,
med dygdens segrande förakt,
gå, vackra Disa! oförsagdt,
blott i naturens rustning väpnad.
Med mössa, bubblande af flor,
broderad mantel, silkesskor
och sobelpäls och stickadt bälte
en annan flicka hade gått
och vid paraden ödmjukt stått
med en supplik till nordens hjälte,
som henne kanske själf försmått
och låtit säga henne blott,
med någon ungersven från tronen,
att söka svar i revisionen.
Nej, Disa bättre har förstått.
Och sedan hon, att fylla lagen,
tog an sitt modiga beslut,
rådfrågade nu blott behagen,
hur hon det skulle föra ut.

De snart för hennes tankar sade,
att ingen lag så mäktig var
och ingen lagman så barbar,
mot hvilken Skönheten ej hade
oöfvervinnliga försvar;
att om hon redan hjärtat dårar,
när hon i sorgens dräkt är döljd
och, bedjande och öfverhöljd,
har blott till vapen sina tårar;
så mycket mer, om i sin dag

159