Thomas Thorild
följa dig, saliggörande, ljusa, harmoniska, glada,
själarnas Venus, skönhet, himmelens dagg öfver jorden,
känslornas harmoni. O följ mig, o följ mig
genom min varelses flyende ögonblick! Lifva mig, lyft mig,
själens kraft och styrka och eld! O ljufliga, från min
ålders och känslas gryning, älskade, sökte jag icke
tyst ditt ljus, ditt lugn, din saliga oskuld?
Dygderna, o min sällhets skyddsänglar! följen mig glada,
ljusa himmelens barn, o följen mig genom lifvet,
när jag bland människor söker sällheten utan att finna,
när jag från skogsklippans sällare höjd ser ut öfver jorden
eller därifrån rörd går ned att gråta i dalen.
⁎
Ur GÖTAMANNASÅNGER ELLER DALVISOR.
FOLKET.
Våre fäder kände sig
och sitt mannavärde.
Lär, min vän, lär också dig,
hvad sin kung de lärde:
“Vi, så gode hvar som du
och tillsammans bättre ju,
sväre lag, men olag
bryter strax vårt bolag.”
Dock, med vettet lagen föll
ock hos desse bjässar
för det lögntal, munken höll,
och det svek, han mässar.
184
