Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/189

Den här sidan har korrekturlästs

Ur Götamannasånger eller Dalvisor


Första lagen glömde de:
allt med egna ögon se
 och i ljusa dagen,
 att ej bli bedragen.

Götaäran återväck,
 ljus uti naturen!
Huru lågt, i skrock och skräck
 drifvas liksom djuren!
Gaf oss därför himlen vett? —
Vett, som dock är nummer ett,
 utan hvilket resar
 narras utaf mesar!

Mannavettet också gör
 hela mannavärdet,
visar, när man tåla bör
 eller draga svärdet.
Utan vett är ingen god,
endast vett ger ädelt mod,
 vett är, hvar det vore,
 större än de store.

Märk nu själfva vettets lag:
 högsta väl för alla.
Jordens väl som himlens dag
 tillhör alla, alla!
Därför ock är göra väl
himlens högsta riksbefäl,
 som i strid mot döden,
 så i frid mot nöden.

Gör du mindre, än du kan,
 i Guds goda rike,
mindre är du än en man
 och ej himlens like;

12. — Nationallitteratur. 5.185