Ur Götamannasånger eller Dalvisor
Smak i hvar sak är dess renaste sanning,
enfald är himmelsk i allvar och lek;
i en förkonstling och i en förblandning
lyser ej ära, men glyser ett svek.
Se på allt krusande,
är det väl tjusande?
Ormeslingeri med hväsande fart.
Fult är i vitterhet, fult är i seder
pyntet med pina och puffet med prål.
Sök hvad du kan uti sanningens heder!
Fuskande gyckel ju smaken ej tål.
Ömkligt är tåtande,
löjligt är ståtande;
ära, men en sann, se det är ditt mål.
Och vill du högre, så lek ej i gruset;
litet i låghet ett kräk tillhör ju.
Höj dina blickar till honom i ljuset,
evigt det bästa, se, gör han ännu.
Skönhetens lifvare,
sällhetens gifvare,
bäst gör alltid han, ditt bästa gör du!
Skönast är ljuset och vattnet och säden,
blommornas fägring är redan för svag;
skönast är äfven i skaldernas kväden
det, som har sannaste lif och behag.
Men det ljuft rörande
är det välgörande,
skönt är allt godt i sin lifliga dag.
⁎
