Johan Henrik Kellgren
Hvad vinst har han för segern skördat?
Är det odödligt hjältenamn? —
Nej, det är dotterns ljufva famn,
hvars far han uti striden mördat.
Hvad kan väl skaldens namn till jordens gränsor föra,
att elda älskarns mod? — Det Vin och Kärlek göra —
och lyfta flickans suck? — Det Kärlek gör och Vin.
Homerus! seklers röst kan ej ditt lof fullkomna.
Hvem bringar ej din sång att undra — och att somna?
Med skäl du läsas bör — i rara gyllne skrin.
Men du, Anakreon! hur vakar
mitt hjärta vid din lutas slag!
Och vid din ömma sångs behag
jag, Sapfo, all din kärlek smakar.
Och du, som Pindars höjd med Sapfos ömhet parar,
hvars böjeliga röst till alla ämnen svarar,
Horats! din yra själf är alltid sann och vis.
Som du jag sjunga vill, som du mitt lif förnöta.
Dock när din hjässa djärfs mot stjärnehvalfvet stöta,
jag stannar långt ifrån och ger din flygkonst pris.
Men hvad jag skyndar mig att följa
dig till ditt täcka Tivoli,
att se din kärleks fjolleri
och dricka din falernska bölja!
Hvad dref Filippi son att frid och lugn försaka?
Månn törst till likars blod? — Nej törst att nöjet smaka
i nya flickors sköt, i vin af nytt behag.
Och du, o Salomo! så värdig kungastolen,
med skäl vi hälse dig för visast under solen:
du tusen flickor ägt och vin af tusen slag.
18
