DEN GLADA FESTEN.
Uti prästgåln slamrades med mortlar:
brådtom hade alla husets hjon.
Pigor svängde sig i helgdagskjortlar,
och på spettet satt en gödd kalkon.
Gamla prästmor sågs beställsamt trippa,
hade mycket att bestyra om,
tummade sin blanka nyckelknippa,
nickade så fromt åt hvem som kom.
Vandrade i nattyg — nätt och struken —
ifrån köket ömsom och i saln,
bredde ut den fina korndrällsduken
och tog fram den refflade pokaln.
Hvarför då den myckna ståtligheten,
detta fej och fjäsk i kyrkherrgåln,
denna tårtan och högtidligheten,
frikadeller, korf och krams i kåln?
Hvilkens, denna nötta käpp, som siras,
som så grann och blomsterlindad står?
Jo, vår goda prästfars högtid firas:
gubben fyller sina sjutti år.
Gamla prästmor, fintlig och förslagen,
med små fêter på sitt enkla sätt
fyrti gånger firat denna dagen,
fyrti år sin goda gubbe glädt.
