Den glada festen
Hedersmågen, herr kaplan i Våla,
kom nu fram med verser, ett patent,
som han låtit med små änglar måla,
grant och vackert och förgylldt och pränt.
Sedan doter hjärtligt gratulerat,
med jordgubbar fram en korg hon bar,
dem hon i sin trädgård själf planterat
enkom för sin gamla goda far.
Släkt och vänner syntes nu sig samla
mangrant till ett gladt och utvaldt lag.
Alla önskade så högt den gamla
lycka, lycka på hans hedersdag.
Mormor ropte: “Far, nu väntar maten!”
Fromma laget strax kring bordet står.
Gubben märkte rosorna kring faten …
Lilla Göran läste fadervår.
Alla rätter ösas, skäras, styckas,
gumman, fryntlig, lägger för och ler,
fröjdar sig, att tårtan velat lyckas,
biir så nöjd, när någon vill ha mer.
Glad är dagen, tillfället betydligt,
blanka silfverkannan fylls med vin …
på det drifna locket synas prydligt
tolf apostlar och en karolin.
Till ett mål nu alla troget syfta:
morfars välgång rundt kring laget går.
Gubben ses sin sammetsmössa lyfta,
blottar rörd sitt silfverhvita hår.
