Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/263

Den här sidan har korrekturlästs

Källan


för sundheten och födan,
för faderligt försvar,
för hvila efter mödan
och ångerfria dar.

Hans nåde, stödd mot bössan,
grant hade hört min sång,
jag teg och tog af mössan,
han tankfull gick sin gång.

Han göt en suck af smärta …
Ha, den förstod jag godt:
“gif mig ditt glada hjärta,
och gärna tag mitt slott!”

Då lyfte sig mitt öga
till den, som delat så:
palatsen åt de höga
och glädjen åt de små.

(1800.)


⁎              ⁎


KÄLLAN.

Genom dalens stilla famn
denna källa tyst sig bryter.
Bortskymd hennes bölja flyter,
obemärkt och utan namn.

Men då vid dess lugna flod
vandrarn trött af möda dignar,
glad han hennes skatt välsignar
för sitt vederkveckta mod.


259