Anna Maria Lenngren
Dock tröstad af äran att vara förnämst
och värdig den salig majorskan,
hon yfdes att sitta vid bondbröllop främst
för kronfogdens fru och pastorskan.
Omsider, när hoppet den nådiga tröt,
beskrattad och hädd omkring landet,
hon — ätten till fasa — med länsmannen knöt
det heliga äktenskapsbandet.
Så gick det Juliana… Hvad bitter förtret!
För sent man sin dårskap begråter,
då skrynkor och harm och familjens signet
är allt hvad den stolta står åter.
(1798.)
⁎
MÅRTEN HOLK.
Mårten Holk, af ingen känd,
knappt af hund och katten,
bodde i Vintappargränd
och drack bara vatten.
Satt och skref på sin sextern
dammig i syrtuten,
drömde ständigt om kvatern,
men fick aldrig ut'en.
Hans diné var, näst till svält,
bara sill på fatet.
Men så kom han uti fält-
kommissariatet.
270
