Anna Maria Lenngren
Gif skämtets udd sitt fina skick
i ord, som glädtigt oförmoda!
Dock minns: man skrattar med en kvick,
men man bär aktning för den goda.
En lätting, slö till själ och kropp,
fann en gång lifvet bli en börda:
då fann en annan lätting opp
att tiden genom kortspel mörda.
Välj nödigt detta tidsfördrif,
som, fast af ton och sed ej menligt,
är — tro mig — med ett verksamt lif
och själ och känsla oförenligt!
Märk, hur en skönhets blick är hvass
i nit att korten riktigt kasta!
Märk, vid det lumpna ordet “pass”
hur gracerna på flykten hasta!
Försiktigt äfven undanvik
all brydsam forskning i gazetten!
Vårt hushåll är vår republik,
vår politik är toaletten.
Blif vid din bågsöm, dina band,
stick af ditt mönster emot rutan,
och tro, mitt barn, att folk och land
med Guds hjälp styras oss förutan!
När sig en kvinna nitisk ter
att staters styrselsätt rannsaka,
Gud vet, så tycks mig, att jag ser
en skäggbrodd skugga hennes haka.
274
