Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/280

Den här sidan har korrekturlästs

Anna Maria Lenngren


Ja, Betti, lifvets sällhet njut,
men lifvets plikter ej försaka…
Nu har min lilla läxa slut,
och till min söm jag går tillbaka.

(1798.)


⁎              ⁎

DEN LILLA TIGGARFLICKAN.

Den stackars Nelli satt och grät
på moderns mull i grafven.
Tung var dess suck och tåren het,
som vätte tiggarstafven.

Hvar en, som henne gick förbi,
dess klagan kunde höra:
“Hvad skall det af mig arma bli?
Gud, hvad skall Nelli göra?

Jag liten är och moderlös,
stor är min nöd och smärta.
Om jag till döds i kölden frös,
rör det ej någons hjärta.

Min mor, min mor,” hon snyftade
och tårar rösten dränkte,
“min mor, min mor!” hon suckade
och ned sitt hufvud sänkte.

Gick så förbi en andlig man,
såg hennes tårar trilla,
sig af sitt kall befogad fann
att hennes oro stilla.


276