Den här sidan har korrekturlästs
Invokation
Måtte, då krigarn i härnad och blod
trotsande mött de eldsprutande svalgen,
lofsångens platthet ej pröfva hans mod
mer än bataljen.
Offren åt dygder, som pryda vårt land,
likne af blomstren det friskande doftet,
icke en vallmo, med prisgirig hand
räckt utur stoftet!
Låt af exempel mig aldrig förförd,
bryta hos grannen ett ax uppå tegen:
blifve en rik eller knappare skörd
alltid min egen.
Febus! det offer, min dyrkan dig bragt,
värdes ej döma som lättsinnig yra!
Bönhör mig, eller, försmådd af din makt,
krossa min lyra!
(1809.)
287
