VÅRA VILLOR.
O filosofer! I, som skriken
mot världens villor alla dar!
Månn väl den lära I prediken,
med mera ljus mer sällhet har?
Hvem må ej då sitt nit förklara
att edra lagar lydig vara?
Men om den väg, I fören oss,
till en bedröflig sanning länder;
om eder vishets himlabloss
en dödlig dag för nöjet tänder;
om ur en glad och ljuflig dröm
I väcken oss till verklig plåga:
då tolke dåren ert beröm,
då vandre Lasten vid er låga!
Uppå en lyrisk skådeplats
än för din syn i afstånd lyser
ett präktigt diamantspalats,
som gudar i sitt sköte hyser;
än en hesperisk blomsterpark
med sitt behag din tjusning väcker;
än en tartarisk ödemark
med nakna klippors brott förskräcker;
där flyr en ström med bråstört lopp;
där källans silfver sakta rinner:
du fasar, ler och gläds och brinner
och på teatern skyndar opp —
där du, bedragen i ditt hopp,
för allt ett måladt papper finner.
Så, om i nöjets lånta dräkt
vår bildning ej naturen prydde;
32
