Dumboms Lefverna
I kungars slott, i hof och städer
jag ser bland tusende blott dig;
och när min fot i hyddan träder,
är du där redan före mig.
Jag gick att visdomsdjupet spörja;
din tanka ref mig ur dess famn.
Jag gick att hjältars kväden börja;
men cittran lärde blott ditt namn.
Jag ville ärans höjder hinna,
men bortvek i det fjät du gick.
Jag ville lyckans skatter finna,
och fann dem alla i din blick.
Du, som af skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger!
Jag såg dig — och från denna dagen
jag endast dig i världen ser.
Förgäfves ur din åsyn tagen,
mig blott din tanka unnas mer:
i dina spår af minnet dragen,
jag endast dig i världen ser.
⁎
DUMBOMS LEFVERNE.
Författadt af Charadell.
Go herrar, länen mig ert öra
till salig Dumboms lefverne!
Om det ej ledsnar er att höra,
så tör det roa er kanske.
