Dumboms Lefverna
I Par Bricoll han aldrig hunnit
bli något särdeles stort ljus,
ty mestadels man honom funnit
plakat utaf ett enda rus.
Som auktor skref han kors och tvärs,
höll tal i Grenna, tal i Trosa.
Om någon gång hans vers var prosa,
så var hans prosa aldrig vers.
I stylen var han älskare
utaf det tydliga och lätta;
”ty,” sade han — och det med rätta —,
”ju simplare, ju enklare.”
I Dumboms ungdomstid begaf sig,
att han predikade en gång;
men hans predikan var ej lång,
ty han vid ingången kom af sig.
En annan skulle blitt förbannadt
brydd vid en sådan händelse;
men Dumbom fann sig ett tu tre
och slöt precist där som han stannat.
På sina resor han förnam,
hur väl försynens nåd reglerat,
som floder öfverallt placerat,
där stora städer stryka fram.
Också — om ej hans dagbok ljuger —
skall på gästgifvargårdarna
i Småland ätas mycket bra,
ifall man matsäck har som duger.
