Erotiska Oder
som för min hand och för mitt hopp
dess skatter afundsjukt fördölja,
som hennes barm och hennes kropp
med mina kyssar skulle hölja,
och mina ömma segrars lopp
till nöjets sista gräns förfölja!
Semir, då fanns där aldrig fog
att mina blickar spotsk besvara;
då kunde du ej lycklig vara,
förr än vår mötestimme slog;
då bad du mig ej ängslig spara
de suckar, jag för din skull drog;
då hade du ej tårar nog
din egen ömhet att förklara!
•
Men, blinde yngling, tro ej mer
den sol, som i sin uppgång ler,
den himmel, som så molnfri lyser,
den bölja, du så stilla ser.
Semir var falsk: jag lifvet ger,
om jorden någon trohet hyser.
Ej fågeln med den snabbhet far,
ett norrsken mindre hastigt blickar,
och molnet ej ur sitt förvar
så oförmodadt blixten skickar,
som sig Semir förändrat har.
Dess rum, där jag så hemma var,
för mig som för en främling stänges,
och till belöning för mitt nit
af en rival jag därur tränges,
som själf jag öppnat vägen dit.
Semir, som förr ej kunde lida
en enda mötesstunds fördrag,
