Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/89

Den här sidan har korrekturlästs

Öfver Begäret till ett Odödligt Namn


Hvart helst din blick kring jorden sträcks,
af företag din stolthet väcks,
som mänskosnillets styrka tyda.
Där forskas rymd och element,
där läggs en värld till den du känt,
och ljus och smak dem bägge pryda.

Gack då, beundransvärda djur,
behärska jorden, böljan kufva.
Mät stjärnans väg, ställ tidens ur,
sök guldets spår i Chilis grufva,
höj städer ur den sänkta dyn,
byt om naturen, res i skyn,
på hafvet bygg, på klippan skörda,
fördubbla minnesmärkets höjd,
lägg berg på berg, — sen gack förnöjd
och multna under deras börda!

Ja, frukten finns, vi njuta den
af forna seklers långa möda.
Välgärningarna lefva än,
men de, som skänkt dem, äro döda.
Och under det en lättsint hop.
i världens tomma undransrop
ett pris för deras vakor finner,
så hvila deras glömda ben
mer känslolösa än den sten,
på hvilken hennes rökverk brinner.

Om eder samtids röst far vill,
(I, som dess dom för intet akten!)
hvad ger den tid, I vädjen till,
mer värde än den I förakten?
Och dessa lagrar döden ger, —
i grafvens natt hvad gör det er,

6. — Nationallitteratur. 5.85