Karl Gustaf af Leopold
med hvilka ljud de helst förenas,
för hvilket prisadt namn de gro,
för Rosenstein, för Cicero,
för Oxenstierna, för Mæcenas?
Jag vill att jordens kända trakt,
att tretti sekler vörda eder
som stöd af deras väldens makt,
som daningsmän af ljus och seder.
Hvad? Om en dag en mognad värld,
af sanningen och plågan lärd,
en ny Jean-Jacques mot er bemannar?
Hvad? Om hon räknar sitt fördärf
från dessa ljus, från dessa värf,
I skryten af och han förbannar?
Europa er sin dyrkan svär,
men sen, då I den tryggast njuten,
den jord, som edra tempel bär,
af böljan och vulkanen bruten!
Hvad var hon för sex tusen år?
Om hon till kaos återgår,
att nya haf och stränder föda,
hvem bärgar då de brutna vrak
af edra storverk, eder smak
och edra tretti seklers möda?
Poeters, hjältars gyllne dröm,
olympens himmel, minnets dager,
ett evigt frejdadt mods beröm
och snillets evigt gröna lager!
I, stolta namn och hvilka fler
vår svaghet dessa skuggor ger,
af dem vår lott är tröstad vorden,
o, han I skänkt åt minnets famn
86
