Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/99

Den här sidan har korrekturlästs

Skall åt en framtid ej skänkas af oss
någon, som stor och bland folken i ära,
lär dem att kväfva de mördande bloss,
 som dem förtära?

Någon, som, själf utaf visheten lärd,
hjälte och kung inom fredliga bygder,
segrar på villan med bättre än svärd,
 segrar med dygder?

Seklet fullbordar sitt hvälfvande lopp,
mörker och blod öfver tidshjulet stannat:
skall det, — ej lyst vid en strimma af hopp,
 börja ett annat?

Okända makter! Hvart förs jag af er?
Öppnas mig skuggvärlden eller det höga?
Till hvilka rum, som jag känner ej mer,
 kallas mitt öga?

Rycks jag till Delfos profetiska trakt,
frejdad i dikternas glänsande dagar, —
eller till templet, där ödenas makt
 skipar dess lagar?

Hör jag ej folkskarors täflande rop?
Flamma ej hvalfven af glindrande stjärnor?
Ser jag ej bedjande ynglingars hop,
offrande tärnor?

Allt, hvarpå ögat förs häpet omkring,
sväfvar, likt skyhafvets luftiga strömmar:
vistas jag än ibland verkliga ting —
 eller bland drömmar?


95