twehugse och äfwen torde fordra hos Er en nogare eftertancka.
Hwad omständighet kan det wara min skiöna Fru?
Jo Baron Stadig, erhindra Er allenast, at I heter Stadig, och jag Enterfelt, at I är af en gammal och jag af en ung Familie.
Jag erhindrar mig, min skiöna Fru, at I är af samma stånd som jag, och at en rätt så stor Kung, ja kanskie större, uphögt Er Far dertil, som den hwilken benådat min Familia dermed, jag wet ock, at ingen utan sidwördnad för Öfwerheten, som är all heders kiälla, kan giöra en skillnad emellan desse och de förra tiders Familier, hade alla tiders Konungar här i Swerige, lika mackt at benåda deras undersåtare med heders stånd, så kunna ock alla tiders Familier ei wara i olika anseende, utan at man tillika will sättja ett större wärde på den ena Konungen än på den andra, hwilket wore en äfwentyrlig förmätenhet, det torde fuller så wara, at en eller annan kommit til denna förmån, utan särdeles förtienster, hwilket åtminstone intet händt wår redlige gode gubbe, Er Far, men huru kunna wi wara försäkrade om, at intet sådant i forna tider sig tildragit? Min tancka är, skiönaste Fru Lotta, at när Öfwerheten med sin höga hand bekräftat någons heders stånd, i samma ögnablick, alt det framfarna bör glömmas, och allenast den nya Ridders-Mannens och des Efterkommandes fölljande upförande, mandom och trohet, giöra dem mer eller mindre hedrade ibland oss, ja, min wackra Fru, en wäl och til Rikets tienst anlagd ungdom, ett redligt, uprichtigt och tappert wäsende, ett wänligt och nöisamt
