umgänge, jämte en oföränderlig kiärlek för Fäderneslandet, trohet och lydna för Öfwerheten, giör i mitt tycke en fullkomligare adelsman, än hundrade Tusend ahnor; den trägna ansökning, som jag ock nu giör hos Er, min wackra Fru Lotta, bör äfwen öfwertyga Er om, at jag hafwer samma tancka om Fruentimbret, Jag ser hos Er alla de fullkomligheter som böra pryda Ert kiön, och dem wyrdar och skattar jag mer än om i kunde nämna Mors Mormoder, och så widare ända tilbakars til Drottning Disa.
Åh rör aldrig denna förhateliga strängen, min Lotta, Er tunga kiäre, qwinfolck leker gemenligen mäst på denna såra tanden, som likwäl måste aldeles upryckas med alla des diupa rötter, om elljest friheten skall hafwa bestånd, och här blifwa någon enighet, samt den där på grundade allas wälgång. Jag will säija dig min Lotta, ingen kan förachta din Familie, utan at antingen förachta din Far, eller hans Farfar, som war en ärlig redlig bonde, förachtar han din Far, så lät honom wisa i sin Slächt någon, som med mera möda, fara, samt ärlighet brackt sig up i werlden, än han, förachtar han den redliga Bonden, som war din Fars Farfar, så måste han ock wara så onaturlig at förachta första uphofsman af sin egen Familie, som intet lärer mer wara kommen utur himmelen, än andra, och som lärer aldrasist tilbakars nödwändigt hafwa warit en god Swensk Bonde, eller något dylikt, men som jag sade, det hugnar mig, at det är allenast, I qwinfolck, som löpa med slikt lapri, manfolcken ha mera förstånd och billighet än så, min san ha de så, min Lotta. Det är wäl, det är wäl.
Ja min kiära Far, men det är dock med qwinfolcken som
