Det är alt för mycket Swenskt och gammalmodiskt, kiära Far, Grefwens wana är at gå til Fröken först, sedan til Spegelen, och sist kommer raden til mig. (Sackta til Ammiralen.) Si min Far, spådde jag ej rätt, straxt här på lärer hans Grefweliga Nåde, förfoga sig til mig.
Du lärer fuller sloka fiädrarne rätt nu min Grefwe, när dig blir bekant, huru du har förqwacklat din lycka, dock hwem wet du tör wara lyckeligare än jag, som ännu har alt at fruchta, men hwars hopp är ganska owist. (Til Gr. Hurtig.) Cousin, Cousin, hwad giör I, kommer I intet ihog at I är uti Fru Lottas hus, och af henne buden til gäst, utan at I deremot wist henne den aldraminsta höflighet? ser I ock intet hennes Far Ammiralen Enterfelt, som I förförde Er på rättnunnas? mig tyckes at I borde til det minsta giöra hos honom Er enskyllan.
Min wackra Fru, ehuru högt jag är Er förbunden för det tilstånd I gifwit mig, at i afton niuta Ert kiära sällskap, så skulle I dock tusende falt öka den gunsten, om I behagade intercedera för mig hos Er Far Herr Ammiralen här, at han förlåter det fehl jag i hastighet begådt emot honom, min san han war mig aldeles okiänd.
Herr Grefwe, min Far wet så wäl hwad han bör förlåta eller intet, at det wore förmätigt hos mig, at willja honom til något öfwertala, har I brutit honom emot, så åligger det ock Er at begiära förlåtelse.
