Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/111

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

flycktigt och fåfängt det härtils warit, ingen ting högre åstundar, än at få ewigt fästa sig under hennes lydno.

BARON STADIG.

Min Syster, Er tilkommer at här på swara, I wet at mitt Förmyndareskap, som Er Far mig anförtrodt, aldrig behöft sträcka sig längre, än at med nöije befalla hwad I Er föresatt, jag hoppas jag lärer ock nu hafwa tilfälle at giöra det samma, i anseende til det benägna swar, som jag will förmoda at I gifwer wår Cousin.

FRÖKEN SOPHIA.

Åh Bror, stackars Grefwe, han ser då så barmhertig ut, hwem kan neka honom något, men är alt hwad I nu sagt, Grefwe, rätt Ert alfware?

GREFWE HURTIG.

Ja, och utaf alt mitt hierta min Ängel.

FRÖKEN SOPHIA.

Det är mig kiärt, men töfwa, Grefwe, at gifwa mig desse kiärlige ökenamnen, til des jag får lof at kalla Er så igen, men swara mig nu uprichtigt på en fråga, gifwer I Eder på nåde och onåde, eller will I capitulera; swara rent ut Grefwe?

FRU LOTTA.

Du kan intet låta bli at wara galen, din yrhätta.

GREFWE HURTIG.

Hwilket behagar min skiöna Öfwerwinnarinna?

FRÖKEN SOPHIA.

Inga ökenamn säger jag, Grefwe, I skall få Capitulera, men får icke jag sättja up puncterne?

GREFWE HURTIG.

Mycket gierna.

FRÖKEN SOPHIA.

Så hör nu wäl på och säg til hwilken I samtycker eller ei.