Och då skall jag giöra Er den äran at kalla Er Bror-Grefwe af alt mitt hierta. (Til Sara.) Jag lofwa fuller när jag war här sidst, at jag skulle intet förr än i morgon komma tilbakars, at få weta om I war hugsad at blifwa min hustru eller intet; Men jag har blifwit så orolig i mitt sinne, Fru, sedan jag såg Er sist, at jag intet kan wänta länge, utan måste nu straxt weta huru jag är deran. I är så wacker, och har giordt mig så kiärlig, at mig tyckes jag kan intet lefwa utan Er.
Jag har ju en gång bedt Er Juncker at intet wara så hastig.
Jag wet intet min doter om det är wäl giordt, at först bedra en enfaldig stackare, och at le åt honom sedan, han är likwäl af förmöget Folck, och torde hafwa blifwit en beskiedelig man, om han haft bättre upfostran. Juncker Torbiörn får jag lof at säija huru alt hänger tilhopa här.
Det hänger så tilhopa Herr Ammiral, at jag håller af Er Dotter, och will giöra henne til Fru på Stollebo, men hon står och twikar och twikar här, kiära säg ni åt henne, at hon gifwer mig swar, och ett godt swar på kiöpet, hör ni det, Herr Ammiral.
Det är wäl, det är wäl, det hänger fuller intet aldeles så tilhopa eller Juncker, ty I skall weta, at när i sist giorde min Doter den ähran at besöka henne, så mådde hon intet wäl, at hon kunde sielf taga emot Er, men wille likwäl ei, at I skulle gå aldeles med oförrättade ärender tilbakars igen, derföre bad hon denna Jungfrun, at i hennes ställe tala med Er, och höra
