Må giöra, jag will bli man och äta för dig, och du skall wara hustru och löpa för mig, du blir ändå i ditt förriga kall west du.
Gif hit din hand Lasse, jag är nöijd.
Skall jag! Nej tro dig raggen du är så willig, du tör ha något skiälmstycke under detta dit uptog, (Tar handen tilbakars.) eller huru är det Måns, skall jag wågat?
Du kan giöra som du will.
Nå må giöra då, (Gifwer Måns handen.) ett hiertans wackert par (Under det han ler åt sitt gifte, kastar Måns af sig peruquen och wiser at han är qwinfolck.
Hwad i raggens namn ha wi här, Måns, Måns, hwarföre bar du peruque, när du hade så wackra hår, å den förbannade högfärden, men Måns, Måns då, blir du så qwinfolkslik, ända ner med, som hufwudet är på dig, så blir här en siuknäfla lek för Lasse, säger jag.
Det är wäl, det är wäl.
Det tör blifwa mycke illa för Lasse, Ers nå, om han, innan han wet ordet af, har siollat sig til hustru, och kanskie til arfwinge med på kiöpet, eller huru Måns? Han wänder sig til Måns, som emedlertid kastar af sig löpare skierpet, och låter kiortelen falla neder.
Ai, ai, nu är jag ewärdeligen bedragen, Måns, Måns, jag tror du är intet galen, Måns. (Springer omkring Måns, men han wänder sig undan. Måns tar på sig en masque, wänder sig om, och will taga Lasse i hand. Lasse darrar och skriker, giör grimacer som wore han mycket förskräckt.
Häxeri, bara häxeri, gå din wäg din swarta stygger. (Löper snart hit, snart dit.)
(Går efter sackta, och när han kommit när Lasse, tar han af masquen, sätter händren i sidan, och ser Lasse mitt i synen.
