Grefwe och hwem han behagar hafwa med sig i Sällskap, lärer wara wälkomne.
Trés obeïssent Serviteur, min ängel, jag will straxt gå at berätta min Grefwe Ert swar.
I behöfwer intet hasta så mycket, wi kunna gå litet in i min Frus Cammare, och där rådgiöra om wåra angelägenheter, wi hafwa intet altid så godt tilfälle at wara allena.
Ingen ting skulle wara mig kiärare, mitt lilla Såckerhierta, än at kunna nyttja detta tilfälle, men jag är befalt af min Grefwe at wara i flygande til bakars, han är så pickhågad, at hwart ögnableck är längre för honom än hundra år, til han får höra om han får se sin skiöna Fru.
I borde, Munser, wänta til des hon kommer igen at få af henne sielf taga swar.
Det är nog min skiöna, at I, som är den andra henne sielf, gifwit honom tilstånd at komma, derföre adieu ma belle, à revoir. (Springer ut.)
Munser, Munser. Den wispen är redan borta, men kanskie hans Herre är hastig til sinnes, och tål inga drögzmål, ja det måste så wara, ty elljest är jag försäkrad derom, efter alla de hiertunge ord han har sagt mig, at han aldrig kunnat slå ut en så god lägenhet at wara allena med mig,