Ja ja, min wän, men man ångrar ofta länge det man har giordt i hast, dock förlåt mig jag kiänner intet din Grefwe, ty fast än han skall låss wara min Cousin, har jag aldrig sedt honom.
Du west då at på hans härkomst är intet at säija, hans Person kan ingen neka at den är angenäm, han är fuller något yr, men man plägar säija at den yraste hästen blifwer ofta den bästa.
Ja, men han bryter och ofta halsen af den, som honom skall tiämja, desutan så har jag hördt, at de hästar, som en gång få wanan at skiena eller kolra, blifwa aldrig bättre, dock det är du som skall nyttjan och brukan, min wän, är du nögd, så är alt nog, jag önskar at du altid må hafwa ordsak at wara så.
Tredie Inträdet.
Inkommer SARA.
Min Fru, den wackra Grefwen tillika med en annan ung Herre, äro där ute.
Bed dem komma in.
Courage min Ängel (Ha ha - - -)
Nå nå, jag tör fuller en gång få betala dig igen din elaka Flicka.
