gunst, endast til at kunna berömma sig däraf, han lärer anse kiärleken ei annars än som ett skiemt och ett gyckleri, hwaruti den som bäst kan bedraga och förwända synen på Folck, är den fullkomligaste mästaren, men förlåt mig min Grefwe, at jag, fast okiend af Er, tar den friheten at berätta Er, at det hos oss i Swerige och ibland beskiedeligt Folck, går annorlunda til, wi wisa i wår kiärlek, så wäl som i alt wårt andra wäsende, redlighet, wi älska endast i upsåt at blifwa älskade, wårt hierta följer wår mun och wår hand, kiärleken består hos oss uti en öfwerensstämning af wåra hiertans böijelser, och intet uti en hoper krus först, och skryt sedan.
Jag är lycklig som får wara en så skiön Frökens Ecolier, hwem skulle icke giärna willa lära af en så wacker mun, huru man bör älska? Men min skiöna Fru, om jag giordt åt min Cousin här Confidence af min lycka, så wet hon, qu’en amour un confident & necessaire, jag har ock aldrig kunnat få en tystlåtnare än han, det är jag försäkrad om.
Jag lär weta at tiga för Nådige Fruns skull, ty hwad Er beträffar min Cousin, så kom ihog, at alt hwad I mig sagt, är skiedt af skryt, och uti ett mig aldeles påtrugat förtroende.
I är min san til berömmandes Herr Grefwe.
Parbleu Cousin, det är tid at du tager afskied, hade du frequenterat le Beau monde i Paris, så hade
