Så, ni måste fuller hafwa högsta rösten i huset ni, märker jag, efter ni är så stor i redan at kalla folck ökenamn.
Hör min doter, efter han tager dig för mig, så lätt bli därwid, jag är aldeles intet i humeur nu at tala med sådant Sludder, agera du min Person så länge.
Giärna Ers Nåd. (Til Truls.) Hwad will I min wän.
Min Herre heter Juncker Torbiörn Ränterik, och jag hans små-dräng Truls ända fram. Min Herre will giöra Er den ähran at besöka Er, om I elljest heter Fru Lotta Enterfelt, och har emedlertid sändt mig förut med detta Brefwet.
Lät mig se Sara, å det är från min Far, säg honom at han ber sin Herre kommma in, emedlertid will jag läsa Brefwet.
Er Herre skall wara wälkommen.
Och jag med utan twifwel. (Går ut.)
Jag hoppas, min kiära dotter, snart wara så lycklig at se dig i Stockholm, emedlertid sänder jag dig en ung Friare, Juncker Torbiörn Ränterik, han är så pickhågad at se dig, at han intet släpt mig, för än jag igenom dessa rader skulle skaffa honom tilträde, fast än jag hoppas
