Jag will intet giärna roa mig min Dotter, til at begabba andra, derföre så böd jag ock til, alt det jag kunde, at afråda Juncker Torbiörn från sin resa, men som han war enwis, gaf jag honom det Brefwet, som han trägit bedt om: lofwade honom ock, at om han kunde få dit ja, skulle ock mitt föllja, jag war säker at han intet skulle få det förra, ty wågade jag intet mycket med min lofwen, men min Lotta jag har en annan ting at säga dig.
Hwad då min Far?
Din Gu-Mor Grefwinnan Lotta Hurtig, som hade fådt weta at jag skulle resa hit up til Stockholm, sände bod til mig, och begiärade jag wille i wägen besöka henne, det jag ock så mycket hällre giorde, som hon är en Fru, den der förtienar allas wördnad, och altid plägat en oafbruten wänskap med mitt hus. Jag will wara kort, mitt barn, at säija dig hennes och mitt samtal, ty jag kiänner at jag behöfwer hwila mig, det gick derpå ut, at hon begiärade dig til Hustru för sin Bror-son, Grefwe Wilhelm Hurtig, och bad at jag skulle söka at öfwertala dig der til, när jag kom til Stockholm, hwiken hennes begiäran jag ej kunde afslå och framställer den nu som en huld Far, som wäl skulle önska denne alliancen, hwilken jag ock anser som både mycket hederlig och fördehlachtig, men dock lemnar det i ditt egit wahl, kiänner du Grefwen mitt barn?
Ja giör jag så min Far.
