Fort bien ma foi, så brukas Fransöska af min Cousin endast i nödfall, man kan döma der af, at sedan han kommit i denna dumma Climaten han förlorat le bon gout, ce pli, cet air noble & degagé, cet air par Excellence!
Hwem kan tåla, Cousin, at I talar så om Ert Fädernesland; Wi äre fuller intet så wisspute här, som de äro utom lands, men intet derföre mera dumma; I och annan rasande, jag wille säija resande ungdom, förtära penningar på Edra resor mycket illa, när hwad i bringar hem med Er består förnämligast i det Landets föracht, som I likwäl äre födde uti.
Serviteur très humble Monsieur le Baron, så rasande I behagar kalla oss, så bör det föracht som I Oss tilskrifwer snarare kallas ömhet och kiärlek för wåra Landz-Män; Wi observera under wåra resor utom lands huru wida andra Nationer öfwergå oss i Politesse, i artighet, manér at lefwa, och dylikt mera; sådant underrätta wi oss om på det nogaste, och komma så hem at charitablement underwisa andre för intet uti det, som wi ha lärt med stor omkostnad.
Det är til säijandes Cousin, I förtära Era penningar utom lands uti liderliga Sällskap, profitera däraf med all flit til at giöra andra liderliga med Er. Cousin Hurtig, Cousin Hurtig, I wet jag är Er wän, I wet at jag säger altid rent och uprichtigt hwad jag menar, I har warit några weckor här i Staden, jag har sökt, men förgiäfwes, at
