Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/76

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Caffé-hus här, eller will han at gens de qualité sku gå hit, til at luckta tobaks-rök, och at bära den ut med sig i deras kläder, Fy, hör pendart que tu es, säi åt din husbonde, at jag aldrig mer sätter min fot innom hans Caffé-hus, på detta sätter, ma foy.

BERTIL.

Junckern här, begiärte at få röka en pip tobak Herr Grefwe.

GREFWE HURTIG.

Juncker mej hit, och Juncker mej dit, den som will röka tobak, så har han wäl tid, at gå och söla i ett annat rum, ach hur litet Folcket weta at lefwa i detta landet.

JUNK. TORBIÖRN. (För sig sielf.)

Trå dej för ölsinne du har, det lär intet wara af det bästa slaget märcker jag, jag will intet lägga mej i slanger med honom heller, fast han just intet ser så ut, som skulle han lura många. Nå si hur han sprätter. (Lägger pipan ifrån sig på bordet, och ser noga på Grefwe Hurtig, som emedlertid går och hwisslar, men sätter sig hastigt wid bordet utmed Juncker Torbiörn, som därwid stiger up och ställer sig häpen.)

GREFWE HURTIG.

(Tar Juncker hastigt i hand, rycker honom neder igen på bäncken.)

Asseyez vous mon ami.

JUNK. TORBIÖRN.

Hör ni, om ni will ta Folck i hand, så ta på ärligt swenska, jag förstår intet Ert utlänska språk, och intet will jag förstået, det är mer det.

GREFWE HURTIG.

(Sätter handen under sitt kindben och beskådar Juncker.)

Ha ni rest min wän?