Är det möijeligt Herre? Lät mej si! Ja jag måste fuller resa, hwad det lider. Är det långt til Franckriket?
Intet längre, än at ni uti en månads tid kan wara framme, om ni elljest intet uppehåller Er någon stans på wägen, det ni dock ej behöfwer giöra, ty utom Franckriket, men särdeles den liufliga Staden Paris, är ingen ting wärdt at se uppå resan.
Ja jag måste min san resa, men är främmande wälkomna derute?
Så wälkommen, Juncker, at de kyssa och famta Er, hwar ni kommer, alla fägna Er, ni äter och dricker bättre än på någon ort i werlden, har bättre Sällskap, mera nöije, niuter mer höflighet, med ett ord, alt öfwergår både Er wäntan och Er önskan.
Det må gå, huru det will då, resa måste jag, dock sej mej Herre, har man alt detta utan penningar.
Kan ni någonstäds ha något utan penningar, men här förtär ni Era pengar med lust, och iblan angenäma tidsfördrifwer, operar, Comoedier, masquerader och Baler.
Det lärer fuller wara alt mycket förnämt utländskt Folck som ni nämde där, ja jag kiänner på mej, at jag måste resa, och ändå i morgon.
