Det är wäl, det är wäl, Börjar at läsa Avisorne, men lägger straxt dem från sig.) Jag kan fuller se och höra at ni är utlänsk Herre, men får jag låf at fråga, hur länge ni warit här i landet, efter ni förstår så wäl wårt språk, som jag märckte med den man som just nu gick ut.
Jag har til min olycka warit här alt för länge, ja alt för länge.
Men hur länge då Herre?
Jo alt sen jag wardt född, har jag jemt och stadigt warit i detta ledsamma landet, förutan de twänne lyckeliga åhren som jag tilbrackte utom lands.
Hwad Herre, född här i Swerige, och således en Swensk?
Ja intet mer och intet mindre Herre.
Men ursäckta at jag frågar Er då Herre, huru ni kan ha samwete, at skatta Er olyckelig, för det ni bör räkna som en ähra? född en Swensk säijer ni, och derföre beklagar ni Er olycka, Herre, Herre, wet at wårt goda gamla Swerige är och blir uti det anseende i hela werlden, at ingen bör skiämmas före at kalla det sitt Fädernesland, ja det har ock bracht sådane män i dagsliuset, som knaft haft sina likar i några länder. De ha så pampas kring,
