hwilcka med Era utifrån införda artigheter, giordt här en sådan blanning, at man har swårt före at mer skilja det goda från det onda.
Hålt gubbe hålt, jag märcker när gammalt folck få lof at tala, så weta de intet när de skola tiga igen.
Unger man, wet at gubben inte begiär någons tilstånd at tala, ej heller ska ni lära honom när han bör tiga, ha ja rört Er på qwickan? eller tror ni än, at ni har til Er olycka warit för länge i det ledsamma Swerige.
Åtminstone ha ja warit för länge i Ert ledsamma sällskap.
Ha ni fört så mycke förstånd hem mä Er, som ni ha lastat Er hierna med fåfänga, så skulle ni skatta för en förmon at wara i sälskap med gammalt Folck, som ha sedt mycket, och mycket förfarit, ser ni dessa grå håren ynglinge?
Ja ja ser de skulle wara goda at blanda ibland andra, til at giöra en wacker toupet med.
(Stiger up, sätter hatten på sig, och griper til sit wärjefäste)
De orden ska du betala dyrt din wetwillinge. (Grefwe Hurtig slår ock handen på sitt wärjefäste.) (Baron Stadig, som kom just in wed Grefwe Hurtigs sista ord, springer och ställer sig emellan dem och säger: Herr Ammiral, Grefwe Hurtig, detta skiämt går för wida, och torde på detta stället wara Er bägge äfwentyrligt.
