twifwel, at Er Cousin friat til min dotter, I tör ock weta at hans Person stod henne så tämmeligen an: Hon hade ock ämnat på mitt inrådande, at i afton gifwa honom ett fullkomligt ja; alt detta är öfwerända; min Lotta hade för min hemkomst fådt weta hwad som händt på Caffè-huset, bedyrade när jag kom in til henne, i hennes kammare, at hon aldrig mer wille weta af Grefwen, ja påstod sig därtil wara förbunden igenom en dyr ed, den hon aldrig skulle bryta.
Men står hon intet at bewekas, och at wara så försonlig som hennes goda Far, hwilken likwäl lidit största oförrätten.
Jag giorde alt det jag kunde, at öfwertala henne dertil, men fåfängt.
Skulle Herr Ammiralen ei ännu willja giöra ett försok, hwem wet om icke ett så fromsint fruentimmer, som Fru Lotta, och som derjemte har så stor wyrdnad för sin Far, torde låta öfwertala sig.
Nei Herr Baron, jag kiänner min Flicka, så god som hon är, så beständig är hon i hwad hon en gång satt sig före, jag har desutan förswurit, at i slika mål, som dessa, någonsin mer bruka min Faderliga myndighet, sedan det en gång har lyckats mig illa, alt det jag kan giöra för Grefwe Hurtig, är at ynka honom, och at önska honom bättre lycka med en angenämare Flicka än min Lotta.
