offuer tu förbarma tich/ Abraham kere fader.
At tu wil senda Lazarum hijt/ j tesso mine plågho/ ther om iach bidher me allo flijt/ tu seer her mijn formågho/ han duppe j watn finger sitt/ mijn tungo ther med swale/ j thenne logha är fast heet/ och ingen roo eller dwale.
Min son tenck på huru stor lust/ tu hade j tino liffue/ tu drack her både wijn och must/ thet tectes gud tich giffua/ Lazarus war tå ther emoot/ j armodh och stor iemmer/ nuu huugnas han och haffuer gott modh/ och tu tich swåra gremmer
Itt stort swalg seer man her ock så/ emillan oss och idher/ någon gång her emillan få/ tes kommer man ey widher/ så bidher iach tich sade han/ iach haffuer fem bröder j liffue/ sendt Lazarum then froma man/ han them forwarning giffue
Min son huru kan thetta skee/ thet står ey til at göra/ Mosen och propheter haffua the/ them bör them alltijd höra/ ney kere fader Abraham/ thet kan them ey nogh wara/ kommer någon aff dödhom fram/ sky the widh thenne fara.
Swarar Abraham j samma tijd/ om the Mosen ey lydha/ och the propheter ther bredho widh/ som them gudz ord vttydha/ skola the wist ey heller tro/ for sino harda modhe/ om någor ifrå sinne roo/ vtaff the döda vpstode
Sy gud haffuer then fattiga kär/ och låter han ey förgonga/ än doch han j werlden her/ warder försmådd aff monga/ aff huilko wij nuu lära må/ then fatiga ey föracta/ gudz sinne wij alt fölie tå/ och på hans wilia wacta.
Doch scal man ey så teckia her/
at then rijke förkastas/ een gudz
