oss så hesk/ på mact och list/ haffuer han ey brist/ på iorden är ey hans lijke
Wor eghen mact war her förswag/ thet moste wij sielffue röna/ ty gick for oss til thetta slagh/ Christus then kempen sköne/ herren zebaoth/ bewijste oss gott/ then kempen godh/ som gaff oss modh/ han wan seegher och äro.
Wore oss än hela werlden gram/ och wille j grund nidh kasta/ thet vpsååt scal doch ey gå fram/ ee huru hon sich kan hasta/ hennes forman/ göre hwad han kan/ hans skadelig act/ får doch ey mact/ han haffuer sin dom alt funnit
The moste låta oss med fridh/ ee hwad the siunga eller springa/ ty gudz son är kommen her nidh/ och skyler oss vnder sin winga/ röffua the oss ifrå/ wort gorz lijff ock så/ haffue sich thet bortt/ the winna ey stort/ gudz rike wij wel behalle
Psalm. cxxx.
AF diuupsen nödh ropar iach til tich/ o gud tu hör mijn claghe/ tijn milda öron wendt till mich/ mijn röst lät tich behagha/ ty om tu synd grant rekna wil/ och hwad rett är see nogha til/ hoo kan tå for tich bliffua?
Så är oss nuu ey annor rådh/ at synden frå oss skilia/ vtan at tu gör med oss nådh/ aff tinom goda wilia/ på iorden finnes ingen man/ som thet got är rett göra kan/ gudz nådh hwar man behöffuer.
Ty wil iach til then fasta grund/ som är gudz ord mich halla/ och på mich trösta ingelund/ gudz nådh iach wil åkalla/ gud är alleen som hielp formå/ ty wil iach honom trösta på/ thet skal mich wel bekomma
Om gud än wille pröffua mich/ och
