Aff mandz hielp är the ey så skeedt/ gud sielff haffuer sijn krafft beteedt/ gudz ord är här nuu wordet köt/ aff iungfru lijffue är thet födt
Jungfrunes qwid här fructsam war/ men iungfrudomen bleeff doch qwar/ gudz stora krafft lät sich skina/ werkandes j temple sina
Aff himmels throne kom här nidh/ en starck kempe och baar oss fridh/ han är nuu både gud och man/ then som oss allom hielpa kan
Frå fadren han vtgongen är/ sann mandom han til fadren bär/ hans welle går offuer all land/ och sitter på gudz högro hand
Så stor som fadrens är hans mact/ döden haffuer han niderlagdt/ heluetis krafft hon gaffe ther widh/ at hennes förste lagdes nidh
Äära och prijs skee fadrenom/ teslikes ock så sonenom/ them helga anda skee ock så/ at ther är ingen ende på
CHriste som liuus och daghen är/ ther mörkert ey kan blijffua när/ gudz faders liuus the skijn j tich/ och allestedz bewijsar sich
Allom til tröst est tu vpsat/ ty wacta oss j thenna natt/ at wij må j tich haffua roo/ och alltijd trygge samman boo.
Then swåra sömpn tagh oss ifrå/ at fienden ey skadha må/ låt ock wort köt så warda späkt/ at iuu göres som tich är täkt.
Til sömpn wor ögon giffua sich/ wort hierta acte doch på tich/ beskerme oss tijn högra hand/ och löse frå wor synda band
O herre låt them icke få/ sin wilia som oss epter gå/ tu haffuer iuu löst oss igen/ frå döden med titt blod så reen
O herre tu tenck ther vppå/ at
