som gud ey haffuer stictat/ hon får utan twiffuel sitt fall/ til thet är hon alt plictat/ Gudz ord består j ewig tijd/ seker man ther på bygger/ och boor ther med j godom frid/ for regn och storme trygger
Men tackom gud som oss wel bör/ for stora nåder sina/ som han nuu med oss alla gör/ och dagliga låter skina/ hans helliga ord j liuuset igen/ see wij me alffuar komma/ menniskiors tant lijdher stort meen/ som lenge stod j bloma
Låt oss forty j liuusena gå/ at wij må liffuet finna/ om gud tagher oss thet ifrå/ kunne wij tijtt ey hinna/ j mörkre wandrar man ey rett/ man stöter sich snart illa/ han trådher hen mong owiss fiet/ och går om weyen willa
Så är thet wel stoor clagan werdt/ och är een högelig quidha/ at man haffuer mörkret kärt/ och må ey liuuset lijdha/ Men herre tu som liuuset est/ vplyys wort mörka sinne/ mörkret fördriffua kant tu bäst/ som ligger j hiertat inne
Jach är wiss om himmel och iord/ at the iuu sijn koos fara/ lijkwel moste aldrig gudz ord/ förgåtz och ogilt wara/ wid them iach mich wil halla wist/ och låta mich ey förskreckia/ ee hwad ondt aff sijn arga list/ mich fienden kan vpweckia
När iach nuu j itt sådant modh/ warder aff werlden taghen/ then dödh är mich for wisso godh/ salig är mich then daghen/ tess tackar iach min fader blijd/ sitt löffte han wel haller/ han seer til mich j allom tijd/ ee hwad på ferde faller
Så bedher iach tich fader min/ som mich j all nödh sterker/ tu giff tin anda j hiertat in/ när thet fast swidher och werker/ och iach moste aff thenna öö/ ther ingen slipper med liffue/ at iach tå motte gladher döö/ och sedan med tich bliffua
