ej rätt at börda, ther säljaren then ej i börd kiöpt hafwer. I thy fall gånge thermed, som om arfwejord sagdt är.
4. §. Nu är både arfwe och aflingejord i ett
kiöp å landet: Wil bördeman then arfwejord börda;
ware ock plichtig at lösa aflingejorden, ther kiöparen
sielf then ej behålla wil. Äro husgeråd och afwel
under thet kiöp; ware lag samma.
5.§. Ej må kiöpare och säljare,
bördemannen til förfång, uphäfwa, eller i annan handel
förbyta thet kiöp the giordt hafwa, ej eller under något
falskt sken skifte giöra. Sker thet; ware ogildt, och
böte hwarthera femtijo daler.
6. §. Kiöparen och säljaren ware skyldige med
ed styrcka, at them emellan på god tro så är tingadt
och betaldt, som kiöpebrefwet innehåller, om
bördemannen thet äskar. Bördeman ware ock plichtig med
ed sanna, at han, utan list, för sig och ingen annan
bördar; doch må bördeman med the penningar
börda, som han lånt hafwer. Warder någor
öfwertygad, at han i thessa mål swikeliga handlat; böte
femtijo daler.
7. §. Nu är man twungen, at til gälds
betalning afstå sin arfwejord å landet, eller hus och
