tomt i staden; hafwe tå bördeman rätt at then lösa efter thy, som borgenären, eller annan kiöpare therföre gifwa wil. Hafwe ock bördeman wåld ed fordra, at ej swek therunder är.
8. §. I börd gälle aldrig klander, utan med
penningar. Wil man för annan orsak tala å thet
kiöp; gifwe sig an in för Rätten, ther upbuden ske,
och tage til samma Rätt stemning å then, som
wederbör. Ehwad klander emot upbud giöras, gånge
the äntå fort; doch gifwes ej fasta åt then, som
upbiuda låtit, innan öfwer klandret dömdt är, och
domen wunnit laga krafft. Winner then, som
klandrade; äge tå upbuden och lagfarten emot honom
ingen wärkan.
9. §. Skrifwer bördeman under kiöpebref
som witne, utan förbehåll af sin börd; hafwe ej
rätt at börda thet, som tå såldt är.
10. §. Bördepenningar måge af ingen i
qwarstad sättas, ej eller lyftas af någon annan,
än af kiöparen allena, med Rättens wetskap, eller
af bördemannen sielf, ther han sitt klander afstår.
11. §. Giör kiöparen jäf emot bördelösen, och
kommer twist theraf; tå skal then slitas ther
hufwudgården, eller ther mäste godsen belägne äro, om
hufwudgård ej under kiöpet finnes; och må kiöparen