XVI. Cap.
Om städsel, lego, och fardag.
NU wil jordägare sitt hemman till landbo uplåta; förene sig tå om städian, antingen på längre eller kortare tid.
2. §. Städjer någor hemman på lifstid;
niute then städja til godo, så länge han lefwer och
utgiör afrad, eller annan åhrlig skatt och tunga, och
wårdar hus, åker och äng, efter lag och Bygninga
Balken. Hustrun niute then ock efter honom,
medan hon enka sitter. Går hon i annat gifte; ware
tå städjan förfallen, och hafve jordägaren wåld
städja sin gård til hwem han wil; doch warde landbo
i rättan tid upsagd, och niute laga fardag.
3. §. Är städja på wissa åhr gifwen; hafwe
ingen macht landbon, thes hustru eller barn, afsäga,
så länge giftostemna warar. Dör then man, som
städjan gaf, eller henne fick; stånde äntå giftostemna
för enkan eller barnen, til thes then ute är; sedan
råde jordägaren sielf jord sin, som sagdt är.
4. §. Sitter landbo qwar i try åhr, och
bygger ej efter lag; böte, och rätte allan skada up, som
