2. §. Torf må ej skäras å oskift mark, som til äng tienar, wid bot, som i 1. §. sagdt är. Ej må ock trä fällas, eller topphuggas til löf och näfwer, utan flås och qwistas.
3. §. Masteträ må ingen hugga på
Kronoägor, utan Konungens Befalningshafwandes lof.
Giör thet någor; betale thes wärde, och böte femtijo
daler. Finnes masteträ på skattejord; thet må ej
huggas eller säljas, förr än thet Kronan hembudit
är, wid samma bot.
4. §. Wil jordägare i by intaga något thet
oskift är; säge tå alla byamän til. Wilja the ej stänga
och häfda med honom; söke tå Rätten om laga skifte,
och niute hwar sin del i alt, som skiftas kan. Hwar
som annorlunda intager och nyttjar; hafwe
förwärkadt sitt arbete och thet åhrets gröda til the andra
jordägare, och böte fem daler för thet han så intagit
och häfdadt hafwer. Samma lag ware, ther skog
och mark ligger odeld flera byar emellan.
5. §. Tager någor torf, näfwer, löf, bast,
eller hugger wed, gärdsel, stör, timmer, eller hwad
thet helst är, å then bys ägor, ther i han sielf ingen
del hafwer, eller å annars afdelta och enskilta skog
i then by han del äger, betale wärdet för thet han
tagit, och böte dubbelt emot thet som i 1. §. sagdt är.
