til hustarf och salu; doch thet så sparsamt, at skogen ej utödes, och hemmanet förderfwas. Ware ock skyldig, at först taga windfälle, torra trän, qwistar och stubbar til wedbrand, innan friske trän ther til fällas. Finnes skattebonde sin frihet missbruka; böte tijo daler. Then räntan af hemmanet äger, hafwe ther inseende å.
9. §. I the skogar, som til bergsbruk höra,
må ingen til kohlning eller andra ämnen, fälla något
trä, som til storbygnad wid bergwärken nyttigt är,
wid femtijo dalers bot för hwart trä.
10. §. Ej må ock inwånare i städerna, utan
lof och minne, hugga på andras skogar, som ligga
ther omkring inom en och en half mihl, wid tijo
dalers bot för hwart lass, och wärdet åter.
XI. Cap.
Om muhlbete, hiordawård, och wallgång.
I Stängd mark och hiordawall måge alle, som
ther i del hafwa, til muhlbete nyttja, och låta
ther fä sitt hwart om annat gå. Men ej må någor
