Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/159

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
121
Bygninga Balk.

mark til äng och åker gärdet stänges, och skogen, under sken af rödning, bortswedjes. Bryter någor här emot; böte för bärande trä, masteträ och timmerstock, som i 10 och 13. Cap. sagdt är.


2. §. Utom hägnad må ingen swedja, ther han åker och äng ej rödia wil, och lägenhet ej thertil finnes inom wärn och hägnad, eller thet för muhlbetet nödigt är. Wil någor å skatte eller Kronojord för then orsak swedja; gifwe thet Häradshöfdingen tilkänna, och förordne han twänne af Nämnden, som med någon jägeri eller Kronobetient then lägenhet skåda; sedan the hörde äro, pröfwe Tings Rätten, om thet tilstädjas kan, eller ej; låte ock Konungens Befalningshafwande thet weta, som ther til lof gifwer, om han thet nyttigt finner. Swedjar någor utan lof, eller mera, än han hafwer lof til; plichte tijo daler, och miste arbetet sitt och grödan. Är han åbo och sielf ej jordägare; rätte ock up allan skada. I oskift skog må ingen, wid samma bot, swedja, utan alle jordägare therom ense äro, och lof thertil gifwes, som här stadgadt är. Lägge ock ut til muhlbete, thet han thertil swedjadt, sedan han thet try åhr nyttiadt, eller böte, som i 10. Cap. sagdt är.


3. §. Ej måge synemän annan mark til swedjeland utsyna, wid tijo dalers bot, eller Rätten

thet
Q