tänder eld å swedjeland, eller går therifrån, innan elden aldeles utsläckt är; böte tijo daler, ändoch ingen skada sker. Sker skada; gälde af gods sitt, och böte hundrade daler.
2. §. Nu hafwer han tagit thet i acht, som
här sagdt är, och händer sig, at elden äntå widare
går, eller hafwer elden sig så fördölgdt, at then ej
kunnat märkas, och giör sedan skada; tilsäge tå,
wid tijo dalers bot, flera grannar, och låte klämta
wid nästa Kyrkio, at ther med folk til hielp kalla.
Brinner tå byaskog, böte fem daler wådabot för
hwarthera, ägarens ensak, och ther til för hwar ek
och bok sexton öre; plantere ock sådana trän i stället,
som förr är sagdt. För by och Kyrkio bötes, som i
24. Cap. urskils.
3. §. Tänder någor up eld på marken,
af annan orsak eller tilfälle, eller giör thet
wägfarande man, och släcker ej sedan wäl ut; böte tiugu
daler. Tänder man up, tå starckt wäder är, eller
långsam torka, eller ther skog och annat kan itändas,
och släcker ej elden; ligge i tweböte, äntå at ingen
skada sker. Kommer ther skada af, gälde åter, och
böte hundrade daler, och then som jorden äger, eller
åkärer, niute målsäganderätt, och hafwe wåld taga
okändt och löst folk i förwar, som i 5. §. skils.
Kommer eld ut af tienstefolk, eller wallhion; böte, och
