Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/176

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
138
Bygninga Balk.

undandraga, som något boskaps kreatur hafwer. Hwilken sig ej i tid infinner, eller kommer utan dugligit nät och jagttyg, eller blifwer ej stående ther han ställes, och giör hwad honom befalt blifwer, eller wiser sig otidig, eller giör oliud, eller går ifrån skallet förr än manskapet är upropadt, och lof gifwes; böte en daler. Blifwer han aldeles ute; böte twå daler, och annan gång dubbelt; utan Domaren pröfwar, at han laga förfall haft. Förtiger then, som skallet förestår, någon, som borto warit, eller sig förbrutit, som sagdt är, eller gifwer han, eller annar, någon lof, at blifwa förfallelös ifrån skallet; böte twå daler.


4. §. I hwarje sokn, ther thet tarfwas, och ske kan, skola alle, som ther bo och jord äga, hwar efter ägodel sin, bygga en wargagård eller wargagrop, och then skal fierdung af soknen uppehålla hwar sitt åhr. Torpare hielpe bolby theras at bygga och uppehålla. Är ther ödesjod; tå hålle then wargagård uppe, som ängen slår, ifrån then dag han then slagit, och åhret om: Eljest bygge hela soknen för ödesjorden. Kommer ej then, som kallad warder til thenna bygnad; böte sex marck, och bygge ej thes mindre. Förfaller wargagård; böte then fierdung tijo daler, som uppehålla borde, och rätte then åter up.


5. §.